Det gör ont.

Just nu när jag sitter och skriver det här känner jag hur magen bara drar ihop sej hela tiden, Det gör inte ont det typ kittlar och jag är så glad som jag nästan aldrig har varit. Jag fattar varför, jag har blivit kär i varldens mest omtänksamma och underbaraste kille i hela universum. Vi har knappt träffas, vi pratar inte så mycket men jag vet ändå att han är rätt. Men samtidigt bakom allt det här underbara så finns en tyngd som tynger ner allt. Han som är så jobbig, han bara stör mig och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Han kanske tror jag gillar honom, men... Så om du bara kunde släppa taget och låta mej gå vidare, för min skull. Om du nu verkligen gillar mej, låt mej göra det bästa för mig själv, så snälla LÅT MEJ VARA. Vi går inte ihop det vet du! Vi har försökt men det går inte. Jag är kär nu, kär på riktigt! Jag älskar honom och vill aldrig släppa taget om honom, han är det bästa som har hänt mig.